Är det en sociala medier-redaktör eller en omorganisation som behövs?

Förr publicerade de flesta nyhetsorganisationer bara i ett medium: i tidning, radio eller TV. På stora arbetsplatser delades journalisterna upp i mindre redaktioner med egna bevakningsområden, som kulturredaktionen, sportredaktionen och inrikesredaktionen. Många medarbetarna blev med tiden så duktiga på sina områden att läsare, lyssnare eller tittare fick stort förtroende för dem.

När webben slog igenom var det tydligt att den på de flesta håll bara sågs som ett kompletterade medium. Produktionen av webbinnehåll sköttes därför inte av den vanliga styrkan utan ofta av en nyrekryterad ensam medarbetare eller en särskild webbredaktion. De förväntades vara specialister på publiceringsverktygen men i övrigt ämnesgeneralister. De arbetade om artiklar eller inslag från huvudmediet eller så producerade de eget innehåll inom alla typer av ämnen.

På många redaktioner ser det ut så än idag trots att webbens betydelse numera är oomtvistad. Det är olyckligt. Jag tror istället på en återgång till den ämnesindelade redaktionen och ett avskaffande av mediespecifika redaktionsgrupper. Istället för att webbredaktionen publicerar nyheter inom alla ämnen publicerar då sport-, ekonomi- och de andra ämnesredaktionerna i alla medier. Den här typen av integrerade redaktioner vinner allt mer mark internationellt. Den skapar goda förutsättningar för en smart och effektiv tvärmedial planering av innehållet. Gärna med olika målgrupper för plattformarna så att fler aspekter av ett ämne täcks in. Då skulle vi  också minska antalet spegelpubliceringar.

Idag har webben fått en underkategori i flera mediehus; sociala medier. Ännu en gång inrättar flera mediehus nya tjänster för det nya istället för att integrera det i allas arbete. De kallas internetkorrespondenter och sociala medier-redaktörer och riktigt begåvade och framgångsrika journalister anställs. Förvisso är det underbart att det äntligen satsas på sociala medier men om lösningen är tänkt att vara permanent så är jag inte säker på att det är den bästa. Vi talar om verktyg som varje journalist 2010 behöver behärska fullt ut precis som telefon och databaser. Naturligtvis kommer alla dessa ofta yngre och ofta multikompetenta journalister att ge en välbehövlig vitamininjektion på mer än ett sätt. Ändå signalerar det för mig en icke genomförd förändring på redaktionen av typen ”vi uppmuntrar ju alla reportrar att blogga  men alltför få gör det så nu skaffar vi en som vi vet kan. Hon/han kanske kan få fart på de andra.”

Ledare ska våga leda och det är deras ansvar att få fart på redaktionens medlemmar med ett väl genomtänkt, väl förankrat och väl genomfört förändringsarbete. Och helst med en organisationsplan som inte delar upp medierna.

På Sky News installerar de TweetDeck för Twitter, Linkedin, Facebook och MySpace på alla datorer nu i veckan. Under tio månader har de haft en redaktör för sociala medier men nu tas den tjänsten bort. Julian March, executive producer på Sky News Online sa så här igår till Journalism.co.uk.

”The big change for us in 2010 is evolving how social media plays a role in our journalism. We no longer ghettoise it to one person, but are in the process of embedding throughout the whole team.”

Jag tror Sky News tänker rätt.

Ta betalt på nätet eller inte – och i så fall för vad?

Prenumerationssiffrorna dalar i oroande hög takt på många håll samtidigt som nätanvändandet ökar. Frågorna ställs lite olika beroende på vid vilket ledningsbord vi tjuvlyssnar vid. Vissa undrar hur vi ska finansiera journalistiken när läsarna inte i lika hög grad bidrar ekonomiskt, andra undrar hur vi ska rädda kvar pappret.

Förhoppningsvis frågar sig några av dem om det inte istället är dags att revidera hela affärsmodellen från grunden. Men då menar jag inte att de ska ta betalt av läsarna på webben för att färre och färre vill få tidningen hemburen till brevlådan. Visst kan det låta rättvist att alla som tar del av innehållet får betala, oavsett var de läser. Men jag tror de som ligger i startgroparna för att införa en betalvägg för det gängse redaktionella innehållet riskerar att bita sig själva rejält i svansen.

Marc Reeves, före detta chefredaktör på Birmingham Post, har många intressanta infallsvinklar på ämnet betalt innehåll. Det är visserligen en affärstidning han arbetat på men många av hans synpunkter är relevanta för all typ av press, inte minst den regionala.

Det centrala i Reves resonemang är att han hävdar att det är ett räknefel bakom det vanliga påståendet att de som prenumererar på en papperstidning betalar för produkten medan webbens läsare snyltar utan att betala för sig.

– Egentligen har innehållet alltid erbjudits gratis till läsarna även i pappret, säger han i sitt tal på Warwick Business School och menar att det har finansierats av reklam, särskilt i regionpress. Reves är i grunden inte emot att ta betalt på nätet men ifrågasätter att just det som varit gratis för läsarna i flera hundra år plötsligt ska kosta pengar.

I de exempel han ger står prenumerationsintäkterna för ca 20% av vad tidningen egentligen kostar. Det täcker inga löner eller arbetsgivaravgifter, säger han. Möjligen täcker det utbärningen och lite till om vi talar regional press som inte har rikspressens stora läsekrets.

Jag tycker inte det är någon naturlag att allt som är gratis måste vara det i evighet men att få folk att betala för något de fortfarande kan få gratis någon annanstans på webben tror jag är dömt att misslyckas. Vi måste i så fall ge något mer än idag.

Vi måste  fundera över om vi gör rätt saker på nätet. Det går ju förstås alltid att öka trafiken genom att bli bättre och angelägnare. Kvaliteten talar vi alltför sällan om. Vi måste helt enkelt fortsätta att utveckla journalistiken, våga pröva nytt, misslyckas och pröva igen. Det viktigt att inte bara tänka ”hur tjänar vi pengar på det här” utan också ”hur gör vi något som är bra nog”, som Sofia Mirjamsdotter skriver på bloggen Same Same But Different och fortsätter:

–  Svaret är i väldigt många fall att intäkter skapar utgifter, om någon betalar för sig måste vi göra en produkt som är bra nog.

Los Angeles Times hade närmare fyra miljoner unika besökare på sin webb en dag för några veckor sedan när de prövade något nytt. Det var den dagen man lät 10 journalister Twittra om en spektakulär polisjakt i stan. Sajten har ingen betalvägg. Gissa om det är mumma för en annonsör att synas på en sajt med de siffrorna. Men hur?

De totala annonsintäkterna går ner just nu och det är förstås mycket kännbart för vår bransch. Ändå ökar annonsmarknaden i en sektor: webben. Klart som korvspad att annonsörerna vill följa med på något sätt när läsarna flyttar på sig. Men hur det kan ske kanske vi måste förändra. Något som slagit mig är vilka otroligt trista och pappersaktiga annonsutrymmen som ofta erbjuds annonsörerna. En länkad banner? Men hallå! En skylt och en dörr? Huga så gammeldags i ett medium som är gjort för dialog. Jag tror många mediehuschefer just nu vrider sig två varv runt sig själva för att lista ut hur de bäst kan använda alla kommunikationsmöjligheter som står till buds mellan läsare och redaktion. Däremot känns det som fantasin tar slut just där. Visst måste väl även annonsörerna erbjudas att delta i den sociala webben år 2010? De vill också interagera med läsarna och skapa relationer. Kan vi inte erbjuda dem det med en tydlig avgränsning till det redaktionella materialet? Här har annonsavdelningarna lite idéutveckling att göra som brådskar. För även om vi journalister ofta inte vill kännas vid annonsfrågorna så är de en viktig del av vårt medieinnehåll.

Reves har tittat närmare på Financial Times som börjat ta betalt för vissa delar av sin webb. Det har gått bra. FT har ett täckningsområde som sträcker sig över hela världen så även om bara 0,4% av FT-webbens läsare nu skaffat sig en betald premiumprenumeration betyder det ändå 100 000 personer vilket förstås ger klirr i kassan. Förutom tidningen får de tillgång till allt webbinnehåll, nyheter i mobilen, nyhetsbrev från chefredaktören med mera.

En lyckad kampanj av ett mediehus med rejäla muskler alltså. Smaka nu på siffran en gång till: 0,4%. Låt oss se vad den skulle innebära för vår lokal- och regionpress upplagor. Om motsvarande procent knappa halvprocent av läsarna på nätet börjar prenumerera för att få tillgång till allt material blir det inget hörbart klirr alls i kassakistan.

2009 genomfördes underökningen PaidContent UK Harris poll för att se hur stor viljan bland britterna var för att betala för att läsa nyheter på nätet. Svaret blev att fem procent kunde tänka sig det förutsatt att det var riktigt billigt. Men de flesta skulle surfa vidare för att få den information de sökte efter på annat håll om deras favoritsajt för nyheter skulle ta betalt.

Reves har förstås räknat på vad de fem procent som ändå skulle kunna tänka sig betala skulle kunna ge. I Birmingham Posts fall skulle det bara kunna finansiera två journalistpraktikanter. Eller inte. För med färre läsare på de delar av webben som man tar betalt för skulle det vara mycket svårare att sälja reklamplats där.

Visst kan vi ta betalt på webben men kanske inte för det som Reves menar alltid varit gratis. Vi måste ge något mer. Som i Financial Times-exemplet där man på sätt och vis köper sig en plats i en exklusiv skara, ett nätverk. Här köper besökaren ett mervärde, inte bara själva informationen.

Just vad som kunde vara varje journalistiska produkts mervärde är värt att ägna lite tankekraft åt så här i början av året, tycker jag, för det kan vi möjligen ta betalt för. Och det måste inte nödvändigtvis vara något på webben. Reeves föreslår att medieföretaget ordnar event och ger olika typer av exklusiv service.

– Varför kan inte Birmingham Post som kan så mycket om ekonomi även erbjuda affärsrådgivning och utbildning, säger han på fullt allvar.

Ja, varför inte?

28 iPhone-apps jag inte kan vara utan

Idag blir det ett kanske oväntat inlägg på bloggen. Ingen mediedebatt alltså utan lite tips för dig med iPhone. Jag blev så glad över tipsen i Jardenbergs blogg i våras så nu följer jag hans exempel och hoppas glädja någon jag med.

Det finns runt 100 000 iPhone-program. Många är helt värdelösa och andra helt oemotståndliga. Högt och lågt, här de jag inte vill vara utan:

Shopper
Bästa shoppinglistan med förprogrammerade matvaror på svenska. Efter lite busenkel anpassning av programmet känner det själv av i vilken butik jag befinner mig och sorterar om inköpslistan efter hur varorna står just i den affären. Dessutom synkas makens och mina listor automatiskt.

2Do Lite
Här kan jag skriva in att-göra-listor i flera kategorier och stryka vartefter de blir gjorda. Lagom många funktioner och snyggt.

WhatsApp
SMS är dyrt om man skickar många. Detta upplevs som SMS med pushfunktion men fungerar bara mellan iPhones och är gratis. Det går att skicka bilder, ljudfiler och din aktuella kartposition också. Dessutom ser du när mottagaren kollat ditt meddelande. Bara att messa loss utan att tänka på kostnad.

Tripod
Det är svårt att ta bra bilder med en mobil eftersom den är svår att hålla riktigt still. Den här appen tar inte bilden förrän mobilen är hyfsat stilla.

Bambuser
Superenkelt sätt att direktsända video från iPhone på webben med förbluffande hög kvalitet.

TV4 Play
Se delar ur utbudet. Tyvärr lite buggit.

SVT Play
Känns nästan som en favorit trots att appen inte är släppt ännu. Kommer vilken dag som helst. Kampanjen för att få den godkänd snart är riktigt bra, se länk.

Cleartune
Bra stämapparat för alla instrument. Alltid med!

Fring
Genom att ”fringa” istället för ringa kan jag vid varje samtal välja på om jag vill ringa med mobiloperatören, Skype eller någon SIP-klient. Är jag i ett trådlöst nätverk och ska ringa till fast telefon i Sverige eller Österrike dit jag ofta ringer så är det gratis med min SIP (genom Voipcheap).

Safety Button
ger dig en nödknapp att trycka på om du råkar i fara. Då sänds ett sms + mail med dina GPS-koordinater till den du ställt in på förhand. Fick flytta den till andra eller tredje sidan eftersom jag råkat aktivera den av misstag och oroat maken i onödan.

IDG
Newsfeed från alla IDG-tidningarna. Jag har ställt in den så att jag bara får mobilinfo och det mesta verkar handla om iPhone.

iHandy Level
OK vattenpass för mig som gillar att snickra.

På stan
Grymt bra att hitta restauranger i Stockholm utifrån din din GPS-position just nu. Ställ in hur många hundra meter du kan tänka dig att promenera och så får du namn, adress + ibland en recension till de matställen som finns i din absoluta närhet.

Musée du Louvre
Se guidade turer på franska.

TweetDeck
Upppdatera Facebook, MySpace, Linkedin och Twitter på ett ställe. Bra sökfunktioner et c.

VinVin
Vintips + att den håller reda på lagerstatus i Systembolagsbutiker nära dig så att du inte behöver åka i onödan när du väl bestämt dig för vilket vin du vill ha.

Hemnet
Bättre som app än på hemsidan.

Ocarina
Tillhör inte de nyttigaste men kanske en av de roligaste. Överraska alla vid lägerelden med att blåsa (jo!) vackra occarinamelodier på din iPhone.

Trivial Pursuit
Jag gillar inte att ha spel i mobilen, för då får jag inte ha min iPhone ifred. Men detta var oemotståndligt.

Res i Sthlm
Lokaltrafiken i Stockholm.

Pocketguitar
De fyra översta banden på gitarrhalsen att spela på! Går faktiskt att kompa vid lägerleden men mest på kul.

Tv.nu
När telefonen är upprätt ser du vad som är på de olika kanalerna just nu. Tablåerna dyker upp när du vänder telefonen på andra ledden. Du kan anpassa den efter de kanaler du är intresserad av.

Blocket
Ger mig mobilkoll på mina bevakningar.

YR
Norska SMHI kan även det svenska vädret. Detaljerad info om orterna. Snygg app och ja, det går att plocka bort Oslo som favorit.

TED
Så många bra talare på ett ställe.

SR
Sveriges radios program live samt pod-versioner.

PS Mobile
Photoshop för mobilen med roliga fotoredigeringsfunktioner.

WordPress
Låter mig uppdatera den här bloggen från mobilen.

Något livsviktigt jag missat?